Typer och typer av konstruktioner

Från elektrisk konstruktion skiljer her man till att börja med linjärt reglerade laboratorienätenheter och switchade nätenheter. Det finns också varianter som kombinerar dessa två tekniker. Fördelen med linjärt reglerade laboratorienätenheter är en mycket ren, störningsfri utgångsspänning och en oftast exakt reglering. Dess platsbehov är dock större tack vare den större transformatorn, men även vikten ökar avsevärt med kraftfullare versioner. Dessutom är dess verkningsgrad sämre än med switchade nätenheter vilket ger en högre ansträngning för bortförsel av resulterande förlusteffekt. Laboratorienätenheter med switchade nätenheter är relativt kompakta och lätta. Tack vare den klockade regleringen har den en låg verkningsgrad och genererar därmed mindre förluster och spillvärme. Det kan vara till nackdel för att man – särskilt vid mycket små spänningar – inte har uppnått en så bra reglering som i linjära laboratorienätenhetsenheter och att utgångsspänningen dessutom kan ligga störsignaler från den interna PWM-regleringen på lager.

Komplexa kopplingskoncept kombinerar en klassisk, linjär reglering med förkopplade kopplingsreglage för att öka effektiviteten och ändå uppnå bra regleringsegenskaper och en så låg utgångsspänning som möjligt. Dråknätdelar har hög effekt och är oftast utrustade med ytterligare extrafunktioner.

Laboratorienätenheter finns både med en utgång och i flera kanaler. Enkla enheter har analoga mätare för spänning och ström och potentiometer för spännings- och ströminställning. Laboratorienätenheter i mellanklassen är i regel utrustade med digitala ampere- och voltmeter; dessa ger högre upplösning och avläsningsnoggrannhet. Dessutom kan du nästan alltid använda extra potentiometrar för fininställning av ström och spänning. Så kallade sense-ingångar möjliggör en spänningsmätning genom extra ledningar direkt på förbrukaren och möjliggör därmed fullständig kompensation av spänningsavfall i anslutningsledningar.

Komplett digitala laboratorienätenheter gör det möjligt att ange de spänningar och strömmar som krävs via en knappsats och en display. Tilläggsfunktioner i form av effektbegränsning i watt, elektronisk säkringsfunktion, tracking-funktion och möjlighet att spara vissa konfigureringar av mätenheten finns ofta tillgängliga. Dessutom har sådana laboratorienätenheter oftast gränssnitt som möjliggör en fjärrstyrning och avläsning av mätvärden.

Laboratorienätenheter med arbiträrfunktion är - liknande som en funktionsgenerator - kan mata ut olika programmerbara signalformer för spänning och ström och realisera tidsintervaller. Dessa signalformer kan programmeras antingen på apparaten eller via lämplig programvara, om ett gränssnitt finns. Därmed är en fjärrstyrning av arbiträrfunktionen möjlig via ett testsystem.

Kriterier för laboratorienätenheter - vad är det som är viktigt?

Först bör du fundera över om en laboratorienätenhet med en utgång är tillräcklig, eller om du ofta behöver olika spänningar. Laboratorienätenheter med flera utgångar gör det inte bara möjligt att ansluta enheter som kräver olika driftspänningar, utan ger även möjlighet att koppla ihop enskilda utgångar för spännings- eller strömhöjning. Det är fördelaktigt att inställning av spänning och ström ofta kan ske gemensamt när det finns en s.k. tracking-funktion som gör det möjligt att koppla samman enskilda kanaler.

Digitala, programmerbara laboratorienätenheter med gränssnitt kan användas till universellaste, och kan även användas för automatiserade testprocedurer. Inbyggda skyddsfunktioner skyddar anslutna förbrukare mot skador om vissa fördefinierade gränsvärden överskrids.

Höljets konstruktion kan vara ett kriterium när utrymmet på platsen spelar en roll. Det är också viktigt att veta om flera apparater kan staplas.

FAQ - vanliga frågor om laboratorienätenhetsenheter

Vad är skillnaden mellan en inställbar nätenhet och en laboratorienätenhet?

Enkla, inställbara nätenheter ger bara möjlighet att variera utgångsspänningen inom ett visst område. En strömbegränsning som i labbnätenheter är inte möjlig, även dess spänningsstabilitet är begränsad.

Kan man koppla flera utgångar i serie eller parallellt på flerkanaliga laboratorienätenhetenoder för att öka spänningen eller strömmen?

Detta är i regel möjligt. Se motsvarande anvisningar i bruksanvisningen.

Slutsats: Köp en passande laboratorienätenhet

Se till att det finns tillräckligt med prestanda. Många laboratorienätenheter erbjuder inte den maximala strömmen för varje utgångsspänning; ofta sker en nedstämpling när en viss spänning överskrids. Det lönar sig att se på databladet, för att undvika otrevliga överraskningar senare.

Flerkanaliga laboratorienätenheter är ekonomiskt sett billigare än att köpa flera enskilda nätenheter. De behöver mindre plats och tillåter en central hantering och vid behov styrning. Om högkvalitativa och dyra inbyggnadsenheter eller system ska användas, rekommenderas en laboratorienätenhet med överspänningsskydd (OVP). En låsfunktion (Fuse Linking) rekommenderas också.

En passiv kylning, eller en tystgående, temperaturreglerad aktiv nedkylning av fläkten ger en jämn arbetsmiljö och underlättar fokuserat arbete.

Om laboratorienätenheten ska integreras i ett testsystem, måste man se till att de nödvändiga gränssnitten finns eller kan efterinstalleras. Extra anslutningar på baksidan och en monteringsmöjlighet för 19-rack undviker kabeltrassel och möjliggör platssparande förvaring.

Vid höga krav på utgångsspänning med låg störningsgrad och exakta regleringsegenskaper, erbjuds linjärt reglerade laboratorienätenheter i synnerhet. Även högkvalitativa utföranden med elektroniska förreglage och efterkopplade linjära reglage genererar mycket rena spänningar med lågt rippel och hög Hohem.